33 år har jag nu varit med i matchen, mamma till två små busiga tjejer och sambo med Kaj sen 14 år tillbaka (eller nåt sånt) kan också skrivas ner på meritlistan. Gifta mig? Jodå. Så fort jag har funnit den rätte så smäller det!

Gillar hundar och hästar i största allmänhet. Listan kan bli lång om jag ska rabbla allt jag hittat på inom detta. Men mycket har man lärt sig och gör fortfarande. Gillar ett pälsfyllt liv! Lite damm i hörnen har ingen dött av.  Attjo!

Som lillesyster till två bröder får man lära sig en hel del från scratch. Inte konstigt att bilar och skjuta slangbällor var roligare än docklekar kanske?! På nåt vis så blev jag som det syskonet som fick lite av varje bror. Den ena är händig och den andra läskunnig. Jag läser aldrig en manual utan slår mig på fingrarna hela tiden!

Personliga egenskaper har jag nog. Envis och bestämd i mycket. Men god mot de goda och bitsk när det behövs. Jag behandlar andra som jag själv blir behandlad helt enkelt! Och vad det verkar...så har jag nedärvt en del av detta.

Jag blev hundidiot på heltid.
Barndomsdrömmen blev inte verklighet förrän
-97. Började med en blandras och sen dess har det bara varit Berner Sennenhundar för hela slanten. Mer om dessa fyrfotande vänner kan läsas på Hundarnas sida.
Utbildade mig en gång i tiden inom SBK. Det var mycket kurser, träningar och tävlingar högt och lågt just då. Nu går den tiden till barnen och hemmet. Och det är knappt man får den att räcka till det emellanåt.
Nu är det bara gött att ha våra Berners för eget bruk och lägga tid på dem. Vi tränar gärna lydnad och spår (husses jobb), och en hel del styrketräning och hobby-drag också. Dagliga långpromenader samt en och annan  utställning har det blivit. Två utställningschampions, tre LP-titlade, med en meriterad upp till klass 3 samt även spårmeriterad, har vi haft i våra ägor. Just nu räcker det med höjd-prestationer.
Vi vet att Berners Kan!

För att göra en lång historia kortare... Det här var lite om Mig...
 

Stina
 

Hästtokig redan i starten.
Gav blanka fasen i allt vad annat hette. Adjöss plugget och Välkommen "strul", stallet, träningar, kurser och främst dressyr fyllde varenda ledig stund istället. Hoppning var skoj, men en liten miss satte stopp för det i större omfång.
Jobbat en kort tid på ridskola - bland det absolut roligaste jag gjort!!
Skaffade till sist egen häst. En "blandras" med massa ponnybus och en enorm styrka i. Hon trivdes inte på ridskolan men levde upp som en sol när hon fick komma därifrån. Men efter bara nåt år fick min Yster tyvärr sluta sina dagar pga en benskada. Någonstans där slutade jag spendera varenda dag med halm i håret.

Jodå. Jag gick ut gymnasiet. 3 års slit OCH duktig närvaro, gav förvånansvärt höga betyg också! Trots en och annan ugns-brand och lärare som sa upp sig... Hann med ett år på Turismlinjen också, men det blev inte långvarigare än så. Man skulle ju kunna hitta till både det ena och det andra. Fanns inga gps:er då inte! Kartor är bara en verklighet som inte kan bevisas stämma. Har aldrig hittat någonstans med hjälp av en sån iaf. . .